Sundsvall dunkade under morgonen ut nyheten att man skrivit kontrakt med Markus Kinisjärvi från Västerås.
Ännu en skicklig gurka hamnar således permanent i Hockeyettan.
Många, så även jag, trodde ju stenhårt på Kinisjärvi när han satte guldkant på den allsvenska tillvaron med sitt orädda spel säsongen 11/12. men sedan dess har det gått lite tyngre och nu skickas han efter två säsonger i låneträsket alltså ner i Hockeyettan på allvar.
Precis som så många andra.
Det är naturligtvis många föreningar som är flitiga på att skicka ner sina talanger i Hockeyettan och det här antagandet är fullständigt ovetenskapligt från min sida. Men känslan är att Västerås måste vara den allsvenska klubb som producerar flest spelare som inte riktigt lyckas etablera sig i allsvenskan men som blir omhuldade storstjärnor i ettan. Precis så som Kinisjärvi nu mycket väl kan bli.
Att Västerås är den klubb som fostrar flest otillräckliga stjärnor (om ni ursäktar uttrycket).
Hockeyettan dräller ju av spelare som har så väl Västerås sigill i sin uppfostransbeskrivning som stjärnstatus och innehar otroligt viktiga roller i sin lag.
Hör här bara (och här höftar jag de namn som på rak arm dyker upp i mitt förvirrade huvud):
Robin Nilsson förlängde nyligen med KRIF och är en av klubbens nyckelbackar – hockeyfostrad i Västerås.
Hans KRIF-kamrat Andreas Nordfeldt har för närvarande inte signat något nytt kontrakt någonstans men har tre poängstarka säsonger i rad varit lagkapten i Blekinge-gänget – hockeyfostrad i Västerås.
Apropå lagkapten? Jonas Pontusson hade C på bröstet i Mariestad säsongen som gick och har fem raka säsonger av väldigt starkt poängmakande i Hockeyettan bakom sig – hockeyfostrad i Västerås.
Hört talas om Petter Mattsson? Såklart. Killen har skjutit 20 mål eller fler fyra raka säsonger i Hockeyettan, placerat sig högt i allehanda poängligor och haft både C och A på bröstet i så väl Hedemora som Surahammar – hockeyfostrad i Västerås.
Ännu en kapten? Ja kanske den störste überkaptenen av dem alla hittar vi förstås i Visby där Mikael Adamsson burit ansvaret som lagkapten och en av lagets viktigaste pjäser i fyra raka säsonger – hockeyfostrad i Västerås.
I Visby har han dessutom sällskap av Oskar Lundberg som utan tvekan är en av lagets mest pålitliga forwards och inför kommande säsong lämnade minst lika pålitlige anfallaren Emil Wahlberg ön för spel med Pantern – båda två är hockeyfostrade i Västerås.
Lägg därtill att Fredrik Näslund som bombat in poäng för Falun och precis lade karriären på hyllan kom upp genom Västerås system (även om han spelade lite allsvenskt i Nybro) och att en av Nyköpings mest pålitliga backar i tre säsonger, numera klubblös, Robin Axbom fostrades i VIK.
Ni märker, det fullkomligt dräller av spelare från Västerås som gör grymt bra ifrån sig i Hockeyettan men uppenbarligen inte tar sig högre upp i seriehierarkin.
Undantaget är väl då Eddie Davidsson som alldeles nyligen lyftes tillbaka till VIKs allsvenska omgivning från Mariestad. Men för honom tog det ju å andra sidan fem raka poängsprudlande säsonger i Hockeyettan att övertyga klubben om sin briljans.