Folk rasar över hur SHL snor pengar från Djurgården för att betala AIK så att de kan ”behålla sin administration” när de åkte ut.
Det är väl en fullt rimlig sak att rasa runt. Förstås. Nykomlingen är den sista klubben som ska behöva betala hela notan i ett sånt här läge.
Det finns liksom en anledning till varför nykomlingarna oftast har det tufft i SHL. Vi såg Leksand lyckas utan kvalspel den här säsongen. Men det var knappast på grund av att man värvade speciellt bra eller hade stark ekonomi.
Det berodde i grund och botten på att man hade en målvakt som var exceptionell och en back som gjorde en så sjukt säsong att man knappt tror att något liknande ska kunna hända inom de närmaste 30 åren.
Ett undantagstillfälle, alltså. Örebro fick kvala. Det var ingen större spänning runt att det skulle bli så. Tidigare har vi sett Rögle ta sig upp vid ett par tillfällen och aldrig lyckats etablera sig. Till och med Skellefteå när man gick upp 2005 var det kvalspel som gällde första säsongen.
Men det ska vi ha klart för oss när det gäller det som en gång kallades Hockeyligan, men som idag går under samma namn som själva ligan man spelar i.
Det är en samling klåpare som börjar bli mer och mer kända för att inte kliva in och fatta underliga beslut och aldrig riktigt klara av att motivera dem på ett tillfredsställande sätt.
Ta lockouten som ett lysande exempel. Det var väl ungefär där allt började gå riktigt snett och där som Hockeyligan initialt ansåg sig vara svensk hockeys räddare och de enda som kan se svensk hockeys bästa.
Man fattade beslutet att inga lockoutspelare fick spela i SHL. Det var inte fritt fram att värva vilken ledig spelare som helst, helt plötsligt. Inte ens om man hade spelare skadade, där korttidskontrakt under skadeperioden aldrig varit fel.
Modo stred emot. Man värvade Alexander Steen som skadeersättning för Samuel Påhlsson. Modo gick till Konkurrensverket och fick rätt. Det var regelvidrigt att förbjuda klubbar att ta in spelare och det var en regel som KKV valde att likställa med kartellbildning.
Hockeyligan överklagade till Marknadsdomstolen som gav Hockeyligan rätt. Problemet var bara att Hockeyligan ljög för Marknadsdomstolen.
Man hävdade att man i ligan aldrig tillåtit korttidskontrakt och att den biten inte bara gällde just NHL-lockoutade spelare utan alla spelare på korttidskontrakt.
Marknadsdomstolen, som inte har en aning om hur allt det där funkar, köpte förstås förklaringen och tyckte att så får man ju givetvis göra. Man förbjuder inte en specifik grupp av spelare att komma utan det rör alla och man får inte skriva korta kontrakt med spelare. Det tyckte Marknadsdomstolen var rimligt.
Problemet var bara att alla som hade en liten, liten smula koll på ligan mycket väl visste att allt var en bluff och att det funnits åtskilliga exempel på korttidskontrakt i ligan genom åren. Modo själva hade ju till och med haft slovaken Tomáš Marcinko i laget på korttidskontrakt för att initialt ersätta Samuel Påhlsson redan samma jävla säsong utan att det fanns en käft på Hockeyligan som förklarade att Modo stred mot regelverket.
Men när man plockade bort Marcinko och ersatte honom med Steen, så blev det ett jäkla liv om hur osolidariska Modo var och hur de skulle bestraffas för att ha brutit mot en regel som de då, enligt Hockeyligan själva i sitt överklagande, hade brutit mot redan långt innan men utan att Hockeyligan reagerade?
Ni hör ju hur det låter.
Sen hade vi den här vevan med när man skulle försöka ge ut frikort för att få upp Malmö och Djurgården och försvåra nedflyttningsprocessen avsevärt och allt förklarades med att det var för svensk hockeys bästa.
Det var den bästa motiveringen man kunde komma med. När allt handlade om vad ledarna för de tolv SHL-klubbarna ville. Vad som var bäst för deras klubb.
För det ska vi ju ha klart för oss. Att Hockeyligan är klubbledarna. Varken mer eller mindre. Att tro att de jobbar för något annat än sina egna klubbars bästa vore förstås naivt. Det klart att de bara ser till sitt eget bästa. Ser över sitt eget hus.
Det är ju till och med så att det är det de får lön för att göra, så inga konstigheter där egentligen.
Problematiken kommer när de försöker ge på att förklara att de jobbar för svensk hockeys bästa, eftersom de inte har betalt för att jobba för svensk hockeys bästa. Därför blir det lite för hycklande när de använder de argumenten.
Speciellt eftersom de inte har förmågan att utveckla det där i mer konkreta termer än så. Att deras tankegångar aldrig kan utvecklas till mer än ”ameh det är för svensk hockeys bästa asså” bevisar väl på sitt sätt att det bara är en grej man säger som låter bra men som om den nu stämde givetvis kunde utvecklas i hur många lager som helst.
När det kommer till att nykomlingen ska pröjsa fallskärmen på 25 procent av de centrala ligapengarna till den som ramlar ut är det också ganska logiskt, på sitt sätt, att gänget ”för svensk hockeys bästa” fattar beslutet att man inte själva ska vara med och betala.
Det säger sig ju självt. Ser man till sin egen klubbs bästa och sitter på ett möte där de tolv SHL-klubbarna finns representerade och ska komma fram till två saker: Fallskärm och vem som ska betala. Det klart att det är rimligt att det går som det går då.
”Vill vi att laget/lagen som åker ut ska få sju mille?” är första frågan. Vad tror ni svaret blir? Vad hade ni själva svaret i ett liknande läge på frågan ”Vill du ha pengar om det går åt helvete för dig?”
Svaret blir givetvis ett ja. Sannolikt är det enhälligt. Vore konstigt annars.
Nästa punkt:
”Vem ska betala det här? Ska de tolv SHL-klubbarna splitta notan eller ska laget som går upp, som inte är med på mötet här, betala allt?”
Ja, vad är det rimliga svaret? Vad hade ni själva gjort om ni var ute på en dyr middag med en massa polare och fick välja på om alla skulle dela på kostnaden eller om man skulle pracka på hela kostnaden på någon som låt säga just hade gått på toa och inte var med i beslutsprocessen?
Klart att man hellre låter någon annan betala. Inte fullt lika klart som det första, kanske. Det är fullt möjligt att det sitter en del människor som faktiskt tänker att ”det här är ju inte så jäkla rättvist, det vore ju rimligt om alla betalar lika väl?”. Men i slutändan i den här sortens lägen så är det ganska troligt att girigheten har majoritet.
Att sen HockeyAllsvenskans styrelse i sin tur gått med på det här gör inte på något sätt att det är rätt att en klubb ska betala allt, istället för att tolv klubbar står för notan.
SHL har ju givetvis suttit med trolltrumfen på hand i förhandlingarna med HockeyAllsvenskan om hur det nya serieupplägget ska se ut och jag misstänker att det i slutändan inte fanns så mycket annat att göra än att tacka ja till saker när SHL pekade med hela näven.
Det fanns ju trots allt två extraplatser till SHL i potten för HA. Klart att det är svårt att i det läget sitta och tycka att den där fallskärmen är det stora problemet just där och då.
Vilken HA-klubb som helst lär ju, ur sitt eget perspektiv, tycka att ”äh, 20 eller 27 mille om man går upp är ju skit samma. Det är ju hur många mille som helst mer än vi får om vi inte går upp. Vi tackar ja till det här. Extraplatser till SHL för fan!!”.
Och det lär aldrig ha varit aktuellt att Hockeyligan skulle ge vika på den punkten. Man hade trumfen och visste att det i slutändan skulle vinna majoritet hos HA-klubbarna eftersom man genom sig själva vet precis hur HA-bossarna i stort tänker.
Men i slutändan är det förstås hur galet som helst att bara en klubb ska behöva betala för laget som åker ur. Det borde aldrig ens ha klubbats igenom från första början.
Inte i en intresseförening (som ju Hockeyligan i grund och botten är snarare än något annat) som förespråkar solidaritet. Redan när det här med fallskärmen drogs upp borde det ha lagts fram att alla betalar. Inget annat alternativ borde ha funnits.
Och det är väl det som är faran med att den här intresseorganisationen börjar få lite för mycket makt. Att den inte är riktigt korrekt uppbyggd. Det som ska sköta svensk hockeys högstaligor borde givetvis i första hand vara styrt av folk som kan se den stora bilden, frikopplade från klubbarna.
Inte styrt av klubbledarna själva, vars jobb absolut inte är att ta svensk hockey i stort framåt, utan bara ta sin egen klubb framåt.
Fan, det här gänget som styr Hockeyligan idag klarar ju inte ens av – trots stora jävla bevisgenomgångar – inse att Linus Ullmark var rookie enligt deras eget regelverk.
Hur ska man kunna ha något som helst förtroende för det här?
Att man har suttit och kommit fram påstått enhälligt (jag tvivlar egentligen inte) till att nykomlingen ska betala och att man ”gjort en ordentlig utredning” och ”kollat på konsekvenser av olika modeller” samt att ”det är ett välgrundat beslut”, men ändå inte kan ge ett enda konkret svar på just varför det är nykomlingen som ska betala visar väl också att man inte riktigt är där man borde vara rent nivåmässigt.
Svävande svar, gärna sådana som mer eller mindre bara säger ”vi gör rätt, skit i det här nu” som inte kan utvecklas ytterligare, är oftast ett tecken på att är snett ute. På ett eller annat sätt.
Det påminner om folk som i kommentarsfält eller på Twitter eller liknande förklarar ”DU HAR FEL!!” men sedan inte kan motivera vad det är som är fel på bättre sätt än ”fattar du inte det så är det som det är”
Det är lite så det jobbas här. Fast i just det här fallet med pengarna så handlar det nog bara om att man inte riktigt hittat den logisk eller ens bra försvarsställning att komma med för att det är som det är.
Man förklarar bara att det är som det är och att det är välgrundat. Men om det nu är så välgrundat borde man ju kunna ge att svar på varför det är som det är.
Att man inte ger ett sådant svar visar tvivelsutan att det finns faktorer i beslutet som inte skulle vara så jäkla bra om de kom ut i offentlighetens ljus.
Kanske är det som Wikegård snackade om i sin videoblogg. Att man tycker att nykomlingarna värvar för dyrt när man kommer upp och vill se till att man inte kan fortsätta göra så.
Det vore onekligen en förklaring som Hockeyligan omöjligt kan använda som officiell förklaring till att man fattat det beslut man fattat.
En annan som också vore välgrundad men inte så vacker officiellt är: ”Vi ser liksom till våra egna klubbars bästa och detta var vad som passade bäst för de flesta”.
Men generellt är det för mycket skit runt Hockeyligan. Jag är tveksam till om man kan fortsätta ha ligaledningen i sin nuvarande skepnad speciellt länge till om man vill vända den tämligen negativa kurvan som jag tycker att svensk elithockey är inne i just nu.
För mycket skit är sällan bra. Folk tröttnar, ledsnar. Saknar förtroende. På något sätt måste man försöka bygga upp det där på ett vettigt sätt. Och det gör man inte genom att låta folk som bara ser till sin egen klubbs intressen. Det behövs folk som kan fatta beslut som kortsiktigt tänkande klubbledare skulle rösta emot. Saker som kanske bara gynnar ett par enstaka klubbar initialt men som på sikt gör att hela ligan blir starkare.
För just nu håller man på att tappa betydligt mer människors förtroende än det man blev av med från mig redan under lockouten.