Idag sparkade Tingsryd Per Ljusteräng och känslan är att han fick alldeles för kort tid på sig. Är det i såna här lägen man ska framföra krav på att sportchefen ska sparkas också/istället? Nja – inte riktigt enligt Henrik Skoglund.
Jag måste säga att jag är en smula överraskad över att Per Ljusteräng sparkas av Tingsryd redan nu, tio omgångar in på serien. Han är ny för året, många nya spelare ska spelas in, de har störts av skador och trots det varit med i de flesta matcher.
Det är klart att starten med endast en seger på de tio första är en orossignal för klubben att ta på allvar. Jag är i grunden helt emot tränarsparkningar och jag gillar kontinuitet (förutom att stava ordet) och min spontana reaktion på morgonens nyheter var: ”Herregud, vad pysslar de med?”
För man ska veta det att Tingsryd är ett av de snålaste gängen i allsvenskan när det kommer till att släppa till mål bakåt. Det är också bland de tätaste gängen defensivt när det kommer till att släppa till skott mot egen kasse och någonstans borgar ju en bra defensiv till att det i sinom tid även kommer kunna lossna framåt. Tingsryd har bara gjort 16 mål än så länge är det näst ineffektivaste laget i ligan.
Men nu väljer alltså Tingsryd att sparka arkitekten bakom defensiven, Per Ljusteräng. Sportchefen Tomas Bergstrand sa följande till Smålandsposten om beslutet:
— Det är bara att titta i tabellen och se att vi tagit en trepoängare under ordinarie tid. I det läget känner vi att vi behöver byta röst i båset för att få till en förändring. Därför har Per Ljusteräng entledigats från sitt uppdrag.
Lagets problem har varit produktionen framåt, något som brukar lossna med tiden om man håller fast vid defensiven. Därför känns det här beslutet väldigt, väldigt konstigt och man undrar ju egentligen hur scoutingen på Ljusteräng sett ut? Visste de inte var de fick i den taktiskt drillade 50-åringen? Och tyckte de inte att han kunde fått lite mer tid på sig, speciellt med tanke på de yttre faktorerna med skadefrånvaro på massvis av spelare.
Den som läst hit kommer nu tro att jag kommer dra till med: ”Sportchefen bör också lämna sitt uppdrag!!!”
Men, nej. Det tänker jag inte skriva. Det är ju nämligen mer regel än undantag att vi inom media kräver sportchefens huvud på ett fat så fort en tränare sparkas. Men jag skulle faktiskt vilja att vi ser bortom allt det där för ett tag.
Till att börja med så vill jag vara mycket noga med att påpeka att jag inte har någon som helst insyn eller kännedom om de faktiska omständigheterna i Tingsryd. Utifrån sett ter sig sparkningen av Ljusteräng som ett märkligt och panikartat drag av sportchefen.
Jag vill att vi tittar på detta rent generellt. Så glöm Tingsryd i resterande del av denna text.
Som jag nämner längre upp i texten så är det mer regel än undantag att vi inom media brukar gå efter sportchefen så fort en tränare sparkas. Men det är inte lika vanligt att vi tittar högre upp än så. Vi ska veta att över sportchefens huvud finns det flera led. I många fall en klubbdirektör och General Manager och i det högsta ledet en styrelse som driver klubben.
Ibland kan en sportchefs beslut te sig väldigt, väldigt märkliga när man som utomstående betraktare tar del av dem. Och jag är faktiskt nyfiken på i hur många av fallen det faktiskt är styrelsen som tagit beslutet åt sportchefen?
Jag får för mig, detta är min personliga åsikt och ingen sanning, att det i klubbarnas styrelser sitter många människor utan en jättebred idrottslig bakgrund. Personer som inte vet att det ibland kan gå tungt och att även om resultaten grinar emot så kan det finnas små, små tendenser till bättring bara man håller fast vid tålamodet.
Allt som oftast sitter det också människor i klubbarnas styrelser som har sin största bakgrund inom näringslivet där tålamod inte alltid är det mest gångbara. Många av dessa kanske också är sponsorer, antingen direkt eller indirekt, och har många ansikten att rädda i sin agenda. Många rentav kanske är supportrar till klubben, supportrar med dåligt tålamod.
Så de som tror att sportchefen i en elitförening är allsmäktig och bestämmer allt rörande sporten: Glöm det. I en klubb som går bra funkar det säkert så, men när det börjar grina emot så ska många lägga sig i och sätta press.
The post SKOGLUND: ”Men sportchefen då?!” appeared first on Hockeysverige.