Pantern verkar trotsa allt vad logik heter. Trots all turbulens i klubben som varit på sista tiden fortsätter de att piska etablissemanget på fingrarna.
Man kan inte låta bli att förundras över kvartersgänget IK Pantern från Malmö. Ni som kan hockey vet allt om vad som hänt på senare tid med sparkningen av sportchefen Joakim Tillgren, konkurshotet och spelartruppens avsättning av huvudtränaren Håkan Åhlund.
Trots turbulensen fortsätter de att övertyga och är just nu bara en ynka poäng ifrån topp två i Hockeyallsvenskan. Två poäng till så är de på samma poäng som serieledarna Oskarshamn.
Det här med psykologi är rätt intressant och underbart på ett sätt. Till att börja med ska det inte ens vara möjligt för Pantern att ha ett lag i Hockeyallsvenskan med de knappa resurser de har att jobba efter. För det andra ska det verkligen inte vara möjligt för dem att utmana i toppen och mala på så som de gör.
Men det är tydligen möjligt och det är egentligen såna här sagor som gör att idrotten är så härligt charmig och att man sitter kväll efter kväll och slaviskt följer allt från SHL, Hockeyallsvenskan, Hockeyettan, etc, etc.
Sedan spelartruppen själva avsatte förre huvudtränaren Håkan Åhlund så har de nu vunnit tre raka och någonstans känner jag att den här truppen ”jävlar i mig har bestämt sig för att bara köööööööra”.
För några år sedan samtalade jag med en idrottsman på toppnivå i en helt annan sport än hockey. Idrottsmannen och hans lag hade nyligen nått stor framgång i en klubb som är allt annat än känd för stabilitet och vid tillfället var det rejält oroligt i leden med interna stridigheter i ledningen. Jag minns inte exakt hur orden föll från spelaren, men ungefär så här:
”Alltså, helt ärligt. Vi i laget skiter i klubben. De får hålla på med sitt. Det enda vi bryr oss om är det här LAGET.”
Dessutom nämnde han en person i ledande sportslig position som han och övriga laget kämpade för och ville vinna för.
Känslan är att det är något liknande vi ser just nu i IK Pantern. Spelarna har slutit sig samman och omvandlat all turbulens till energi som skulle slå ut en kärnreaktor.
I slutet av november briserade bomben när det kablades ut att Joakim Tillgren fått sparken. Mannen som vigt nästan hela sitt liv åt föreningen var inte längre önskvärd i klubben. Laget svarade upp genom att torska borta mot Vita Hästen som, sanningen att säga, inte är i sin bästa form för tillfället.
Anledningen till sparkningen av Tillgren var enligt klubben samarbetssvårigheter med styrelse och ledarstab. Men spelarna verkar ha gillat sin forne sportchef, för efter att de själva tvingade ut Åhlund från båset har de vunnit tre raka segrar och nu ikväll var det formstarka Södertälje som fick se sig besegrade på hemmaplan.
Det är inte bara turbulensen i klubben som varit omtalad under säsongen. Diverse glåpord har slängts emot föreningen om att de ”aldrig skulle klara sig utan storebror Redhawks” och att de är ett farmarlag. Den tändvätskan till en redan retad grupp ska nog inte underskattas.
Fredrik Hallberg ska nu leda laget säsongen ut. Men spelar det egentligen någon som helst roll vem som leder den här gruppen (säger jag utan att förringa Fredrik Hallbergs tränarkunskaper)? De verkar ha slutit sig samman på ett ypperligt sätt och frågan är vart detta kommer sluta någonstans nu när känslan är att det är de mot världen?
The post SKOGLUND: De har bestämt sig för att trotsa all logik appeared first on Hockeysverige.