Ett något överraskande besked nådde oss i fredags. Det att IK Pantern sparkar färgstarke sportchefen Joakim Tillgren efter 40 år i klubben. Utöver det finns det röster som vill stoppa det framgångsrika samarbetet med Malmö Redhawks. Blir det så är det nog början till slutet för klubbens tid i Hockeyallsvenskan.
Det går inte säga annat än att det var en bomb som briserade under fredagen när det stod klart att IK Pantern sparkade sin sportchef Joakim Tillgren efter 40 år i klubben. Samarbetssvårigheter med tränarparet Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg ska vara orsaken. Det ska även ha förekommit en spricka mellan Tillgren och styrelsen.
Det är helt omöjligt att veta huruvida det är rätt eller fel av IK Pantern att göra sig av med Tillgren. Han har gjort ett kanonjobb med knappa resurser och de senaste åren har han och klubben verkligen fått ut maximalt av vartenda krona de spenderat på spelare.
Det är lätt att kasta sig med ord som ”Joakim Tillgren ÄR IK Pantern”, för det är ju så det har känts. Men en förening kan ju självklart inte bara vila på en enda person och finns då så pass stora samarbetssvårigheter mellan folk i nyckelpositioner finns såklart inget annat val än att avsluta relationen.
Men vad som har rätt och fel i det där kan jag omöjligtvis veta. Det jag vet är att Tillgren är en bestämd man med MYCKET bestämda åsikter och det är väl högst troligt någonstans där det har skurit sig.
DET PERFEKTA SAMARBETET
En av alla de saker Joakim Tillgren gjort för IK Pantern är att han fått till samarbetet med Malmö Redhawks. I mitt tycke det perfekta hockeysamarbetet som betydligt fler klubbar borde snegla till.
Malmö har kunnat sätta juniorer/spelare ur form i Pantern en våning ner i seriesystemet. Pantern har å sin sida kunnat locka spelare till sig genom det täta samarbetet med klubben som har basen bara cirka fyra kilometer bort.
Hånfulla kommentarer har fällts om samarbetet klubbarna emellan. ”Pantern är ett farmarlag” till exempel, men i min bok ska klubbarnas geografiska närhet så klart utnyttjas om det gagnar bägge parter. Klubbarna har aldrig haft någon rivalitet mellan sig och i Malmö är det inte antingen eller när det kommer till klubbsympatier mellan de två, så risk för förorättade fans finns inte heller.
Hade det inte funnits något slags samarbete mellan föreningarna med tanke på de premisserna är jag övertygad om att folk höjt på ögonbrynen och klagat på det med: ”Haha vad dumma de är som inte utnyttjar möjligheterna”, hade det alldeles garanterat låtit.
VILL VARA MER SJÄLVSTÄNDIGA
Men nu finns det tydligen krafter inom Pantern som inte vill ha en fortsättning på detta, de vill stå på egna ben.
— Jag har haft min spelarbudget och då måste jag locka med annat. Vissa av spelarna hade vi inte fått hit annars, det vet jag. De (Pantern) vill vara mer självständiga men det fungerar inte i dagsläget, sa Tillgren i fredags till 24malmö.
Han om någon borde ju veta tycker jag.
Skulle det bli så att samarbetet med Redhawks upphör tror jag att det kommer bli början till slutet för IK Panterns allsvenska sejour. Med detta menar jag inte att jag inte tror klubben kan stå på helt egna ben, för det tror jag absolut att de kan.
Men inte nu. IK Pantern snittar 668 åskådare per match på hemmaplan. Det är hela 800 personer ifrån Almtuna som ligger näst sist i publikligan för Hockeyallsvenskan.
Boden, Nybro, Kristianstad, Vimmerby, Tyringe, Kallinge/Ronneby, Västerås, Skövde, Gripen, Hudiksvall, Visby och Mariestad i Hockeyettan drar mer folk till sina hemmamatcher än vad IK Pantern gör. Tolv lag i underliggande division lockar alltså fler åskådare än vad fyran i Hockeyallsvenskan gör.
Obegripligt.
FOLK VERKAR INTE BRY SIG
Publikintäkter, vilket för med sig övrig kommers i samband med matcher, är en sak. Men folk verkar helt enkelt inte bry sig så mycket om klubben i Malmö och bryr sig inte folk så brukar inte direkt sponsorerna stå i kö med mössan i handen.
Istället får de vända på vartenda krona och ta till de knep som finns för att kunna locka spelare till sig. Att vara sportchef och ragga spelare handlar inte bara om att erbjuda siffror på ett papper. De riktigt skickliga sportcheferna hittar även andra lockbeten än bra lön, fri bil, bostad och en plan för spelarens utveckling.
Jag pratade en gång med Dag Larsson, HV71:s före detta sportchef. Han berättade att han brukade försöka se till att fruarna/flickvännerna fick ett bra första intryck av staden. Då var mer än hälften vunnet. Dessutom var han mycket noga med att aldrig lova något som han var tveksam till om han kunde hålla. Alltid se till att vara så ”fair” som möjligt. För om just den spelaren kanske bara stannade en säsong i klubben, så skulle han ju ändå kunna rekommendera klubben för någon annan spelare i framtiden.
VÄGT TUNGT
Joakim Tillgren har insett just detta och hans lockrop har varit Malmö Redhawks. Möjligheten att kanske få vara med en SHL-klubb och träna, kanske till och med spela matcher, har såklart vägt tungt när kontraktet förhandlats. Hockeyspelare och deras agenter är inte dumma och inser så klart att den lön du kanske tvingas avstå under ett år kan betala sig många gånger om de kommande åren.
Sen handlar det inte bara om spelare. Jag vet dessutom att det finns ledare som verkar i båda klubbarna. Grym möjlighet för de med.
Men nu riskerar alltså det här samarbetet att gå i stöpet och jag har väldigt svårt att se hur IK Pantern skulle kunna locka till sig de spelare de kunnat göra de senaste åren utan det. Faktiskt.
Egentligen är det inte så mycket för Malmös och Panterns skull jag tycker deras samarbete är så fenomenalt. Istället är det för alla de spelare som kanske annars inte skulle fått chansen i SHL. Jag tänker exempelvis på målvakten Jonas Gunnarsson och utespelarna Lars Bryggman, Axel Wemmenborn och Fredrik Händemark som kanske inte skulle fått chansen, och tagit den, om inte det här samarbetet funnits.
Gunnarsson studsade vidare från sin korta sejour i Pantern för två år sedan till att bli landslagsmässig, Händemark har fått landslagsdebutera. Bryggman har etablerat sig i SHL och Wemmenborn är på god väg. Hade vi sett denna utväxling utan samarbetet?
LÅGAN HAR TÄNTS
Sen ska vi för allt i världen inte heller glömma att Pantern själva som förening gjort ett jättejobb med att utveckla spelare som kommit dit, oavsett vilken ambition de än haft med sin tanke att lira allsvenskt i Pantern. Tränarduon Åhlund/Hallberg verkar kunna sina saker och jag tror definitivt de haft hjälp av den lågan som tänts hos de längre ner i hierarkin i laguppställningen när lagkamrater gått vidare i karriären.
Pantern har absolut alla yttre förutsättningar för att kunna bli en stark förening som står helt på egna ben. De verkar i en storstad med allt vad det innebär med jobb- och studiemöjligheter. Dessutom är de bara en bro bort från en annan storstad, Köpenhamn som erbjuder mängder med möjligheter.
Men de är inte där än, inte på långa vägar, och de bör nog tänka efter både en och två gånger innan de avslutar samarbetet med Redhawks. Går de upp i SHL är det såklart en självklarhet att det ska avslutas, eller för den delen om Redhawks åker ur. Men så länge det skiljer en division mellan är det helt perfekt och en ”win-win” för alla inblandade.
Åsikter om detta? @hockeystaden heter jag på Twitter.
Väl mött.
The post SKOGLUND: Är det början till slutet vi ser? appeared first on Hockeysverige.